lördag 22 mars 2014

Så springer vi




Så springer vi.
Så som harpaltar i ljuskäglan.
Rädda för det okända.
Rädda för mörkret, trots att det är ljuset vi flyr.
Just så springer vi.

torsdag 20 mars 2014

Vem behöver troll?



Någon pratade om universums oändlighet på radion i morse.
Enligt den förhärskande teorin är universum oändligt, men samtidigt expanderande.
Att universum expanderar vet man tydligen säkert. Att det är oändligt är något osäkrare.
Det kan egentligen lika gärna vara ändligt även om det är svårare att tänka sig.

Som om nu inte någonting som redan är oändligt ändå kan expandera vore svårt nog.

Universum expanderar inte bara, utan det gör det också i en accelererande takt. Dvs det expanderar fortare och fortare. Mörk materia och mörk energi skulle kunna förklara den accelererande expansionen, eller egentligen är det så att man uppfunnit någonting som kan orsaka den här accelererande expansionen, detta något har man valt att kalla mörk energi.

Mörk energi. Det låter jävligt farligt.

Någonting mörkt som har kraft nog att tänja ut oändligheten tills den blir ännu mer oändlig bör tas på största allvar. Inte undra på att ingen tror på troll, brunnsgubbar och vättar längre. Vi har ju mörk energi, som kan slita itu universum.

Vem behöver troll?

lördag 15 mars 2014

Vilse


Somliga vandrar i skuggan, andra i solen. 
En del irrar hit, andra dit. 
Vissa går vilse medan andra alltid synes vara hemma.
Alla vägar bär till Rom och alla bäckar till havet. 
Vissa hävdar att jag har uselt lokalsinne,
att jag alltför lätt irrar mig bort.

Det må så vara. 

Men det handlar egentligen bara om mod. 
Modet att släppa taget.
Att våga se världen som någonting ständigt föränderligt istället
för någonting katalogiserat, inrutat och förpackat.
Modet att tro att alla vägar inte bär till Rom.





Mars



Snön föll inatt. 
Täckte åter stadens gator och torg.
En torghandlare borstar snön från lådorna med äpplen.
En förvirrad fågel sjunger om vår.
Bilarna målar gatorna svarta.

Dagar som denna.
Dagar som slutat innan de egentligen börjat.

lördag 22 februari 2014

Om tystnad


Festen är över, dags att gå hem.
Vid min sida går Ensamheten.
Den enda vän jag har som inte pladdrar sönder världen.

Det är så mycket snack.
Alla ska tycka, känna, rasa, kommunicera, tala ut och värdera.
Har då Tystnaden ingen plats längre?

Vi fyller varenda liten vrå med ljud,
vartenda hörn med någonting vi tror är meningsfullt.
 Med någonting som ska göra oss meningsfulla.
Hörs vi inte finns vi inte, men för att höras
behövs det också någon som lyssnar.

Vi är som uppblåsta ballonger, stinna av för mycket luft.
Ändå skall vi svälja lite till.
Och lite till.
Tills vi rapar upp våra vardagliga trivialiteter
 i sådan fart att vi flyger iväg som de tomma skal vi egentligen är.

söndag 26 januari 2014

om änglar funnes


Jag fann en död fågel på min väg en dag.
Den låg där med vingarna fortsatt utsträckta.
Som för flykt.

Ännu en störtad ängel.
En som likt Ikaros flugit för högt, för våldsamt.
I sitt övermod.
I sin glädje.
Själv trampar jag vidare på min väg.
Gummistövlarna lämnar grova avtryck där jag vandrar fram
Imorgon ska också jag flyga.
Alltid imorgon.
Aldrig idag.
Man flyger så illa med gummistövlar.

tisdag 21 januari 2014

Om otydlighet


Konturlösa dagar.
Ibland känner jag mig så.
Som att hälla knäcken direkt på bakplåtspappret.
Ingen form, ingen stadga och ingenting som håller emot.
Allt flyter ut till oformliga klibbiga plättar.

Skulle så gärna vara tydlig och skarp,
likt en silhuettfigur klippt ur den svartaste kartong.
Inte så här slö, plättig och suddig i kanten.
 

onsdag 15 januari 2014

Perspektiv


Ljuset från solen tar lite drygt 8 minuter
på sig för att färdas från solen till oss.
Enligt Albert Einstein kan heller ingenting annat
färdas den sträckan lika fort.
Ljuset håller då en hastighet av ca 300 000 000 m/s.

Det är ohyggligt fort.

Åtta minuter.

Det är ungefär den tid det tar mig att koka ett ägg.

onsdag 8 januari 2014

I staden




Det byggs i staden.
Lyftkranarna sträcker sig mot gråtunga skyar,
roterar i sin långsamma gnisslande regndans.
Ritar osynliga halvcirklar i dimman.
Någon har målat kranarna i gult för att muntra upp oss jordvandrare,
få oss att tro på solens återkomst.

Det kan kanske lura några, men inte mig.
Regndansare är de.


tisdag 7 januari 2014

Undran i Januari


Snön är bara regn.
Isarna bara vatten.
Talgoxen sjunger om vår.
Jag drömmer om dagen,
vakar om natten.

Allt synes ur fas.
 
Sover björnen på rygg?
Bajsar Dolly Parton i skogen?

torsdag 2 januari 2014

Elegi

 


Det blev min sista bild av dig.
Den jag kommer hålla kvar.
Du visste väl att natten nalkades,
att vintern snart var här.

Min vän, din plats på jorden står ännu tom.