Om otydlighet

Konturlösa dagar.
Ibland känner jag mig så.
Som att hälla knäcken direkt på bakplåtspappret.
Ingen form, ingen stadga och ingenting som håller emot.
Allt flyter ut till oformliga klibbiga plättar.

Skulle så gärna vara tydlig och skarp,
likt en silhuettfigur klippt ur den svartaste kartong.
Inte så här slö, plättig och suddig i kanten.