Plötsligt i Skärplinge

Plötsligt händer det.
Man inser så där intuitivt att här skulle jag kunna höra hemma.
Här skulle jag kunna leva, fåra mina händer liksom dessa åkrar.
Gå och svära, spotta snus i den uppländska myllan.
Spå vädret i kaffesump.
Sparka på sten.
Här skulle jag kunna vara.

 Bara vara.